Vi hade varit på föreläsning med Israels ambassadör Benny Dagan. Spänningar väntades. Men inte förän man ännu en gång ser moralfattigdomen svart på vitt börjar man fundera än en gång på att demokratihatare faktiskt finns, och inte långt ifrån oss.
På plats fanns cirka 50 poliser. Innan vi skulle inta sittplatserna i föreläsningssalen fick vi passera en visiteringskontroll och lämna allting som går att kasta (förutom skorna) i ett rum brevid. Dagen innan hade Benny, en budbärare och informatör åt en nation, blivit påhoppad och attackerad av diverse neandertalare i Stockholm under en UF-föreläsning där. Säkerheten var nu på topp, och väl inne i föreläsningssalen. Längs väggarna stod ett 15-tal poliser, inklusive civila och Säpovakter som såg onekligen hårda ut. Ibland trodde man att länet hade samlat samtliga förmågor för att föhindra upplopp och tumult.
En människa som förstår vikten av att hålla en debatt på en intellektuell nivå, och uppföra sig med klass och vett i större folksamlingar kunde enkelt förstå värdarnas introduktion. De gick simpelt igenom pratar-jag-så-pratar-inte-du tekniken. Vi skulle vara på ett anförande, där en talare pratar och det i efterhand hålls frågestund. Mycket enkelt att förstå. De gick också igenom vikten av att respektera olika åsikter, och upprätthålla det tänket även idag.
Så tydligt som det var sagt, så började Benny sitt anförande. Kort därefter ställde sig 5 muppar utan hjärnsubstans upp längst bak i föreläsningssalen och började gorma slagord. En orolig stämning spred sig i salen, och fler anknöt sig till ohyfsens kör. Jag skämdes. Det var riktigt pinsamt. Polisen agerade enligt mig långsamt, men lugnt. Samtliga fick släpas ut. Kort därefter valde Benny att fortsätta. Ännu en gång fick värden strikt förklara att detta skulle vara en lugn föreläsning, och om någon mer inte klarar av situationen får han eller hon lämna rummet.
En man med palestinasjal börjde bli högljudd. Nu märkte man på den mer intellektuella skaran människor att det var droppen. Vi kom dit för en föreläsning ledd av Israels ambassadör. Inte av random palestinaanhängare utan självbehärskning. Mannen fick släpas ut likaså. Och tumulten fortsatte under hela föreläningen. En man strax bakom oss ställde sig upp och började skrika på något diffust arabiskt språk. De anklade Benny för mördare och att han använde kärnvapen. Ytterligare en sjukt pinsam situation.
Men Benny fick i alla fall något sagt, och det var mycket intressant. Mycket fokus hölls på Israels attacker mot Gaza. Benny framförde det på ett mycket proffsigt och sansat sätt. Under 8 år har Israel successivt blivit attackerat av terrororganisationen Hamas i Palestina. Under lång tid har Israel svarat mycket defensivt och inga större operationer för att stoppa Hamas fullständigt har ägt rum. Den allra svåraste situationen Benny beskrev var att Hamas använder civila som mänskliga sköldar. Israel har helt enkelt ställts inför ett svårt val, som Benny sade att "ingen av er skulle vilja ställas inför". Antingen så ser man på hur ens egna civilbefolkning blir attackerat av ett hundratal raketer varje dag. Eller försvarar man sig.
Problematiken ligger dock i att taktiskt väljer ut baser i civila områden, och skjuter raketerna därifrån, för att undvika att Israel svarar med storoffensiv. Men ska Israel verkligen bara stå och titta på? Enda alternativet för att inte låta sina egna civila bli angripna är att angripa de källor varifrån raketerna kommer. Som olyckligt och taktiskt nog är civilbefolkade områden i Palestina.
Johan Lundberg ställde den enda frågan som höll en normal syn på konflikten. Urklipp från hans blogg:
"Jag upplever att jag stod för kvällens enda fråga som avvek från normen. Efter att ha besökt Sderot och sett resterna av Hamas raketer och efter att ha pratat med unga israeler i min egen ålder om deras ständigt gnagande oro så stödjer jag Israels invasion helt och fullt. Min fråga var varför, när Israel hade försvagat Hamas men inte utplånat dem, valde de att avbryta invasionen. "In short, why did you stop?" Bennys svar var enkelt: eftersom de vill få slut på attackerna mot Israel, men de vill inte ockupera Gaza. De lämnade platsen 2005 och vill inte tillbaks, de vill ha ett självständigt och spirande Palestina. Det är därför samtliga soldater nu lämnat Gaza på nytt."
Vidare har det politiska klimatet i Sverige präglats av Hamasfantaster i den rödgröna oppositioner, men också bland privatpersoner. Man jämför gärna konflikten med andra spänningar mellan länder och andra konflikter i historien och utpekar Israel som den enda och största boven i spelet. Problematiken är dock större än så, och får man en mer objektiv uppfattning av situationen ändrar den också skepnad.
Hamas är en terrororganisation som aktivt agerar emot demokratin. Israel vill ha en tvåstatslösning, men accepterar inte Hamas våld. Till skillnad från fredsavtal mellan Algeriet och Frankrike eller USA med Vietnam så ifrågasattes aldrig Frankrikes eller USA:s existens. Palestina vägrar att erkänna Israel som en stat. Och även om ett fredsavtal idag skulle skrivas under, så står det skrivet i Hamas program att "Guds straff ska drabba den/dem som talar med fienden Israel". Deras taktik är att i framtiden eliminera staten Israel. Inga förhandlingar är godtagbara.
En smart uttalande var idag citerat i Corren av Lisa Abramowicz (Corren debatt) "Om ett parti eller en grupp i västvärlden hade haft liknande program hade det nagelfarits och starkt kritiserats av de allra flesta demokrater. Minns FPÖ i Österrike och SD här i Sverige. Men vi tycks beredda att accepetera det för att det kommer från den "svagare parten" i konflikten, eller från människor utanför den demokratiska världen"
Hursomhelst. Föreläsningen gav mycket. Men med besvikelse lämnade vi lokalen. Utanför stod protesterande palestinier med bilder på döda barn. En liten flicka på 8 år höll i en bild med människor som troligtvis hade blivit av med sina inälvor. Bara en mösterförelder kan ge sitt barn en sådan bild för att i bristen på kontroll av sin ilska gorma ut sina slagord gentemot en intellektuell församling människor som vill bredda vyerna och anamma mer information om konflikten.
Några vänsteraktivister från autonom revolutinär front, samt andra förvirrade själar började skriva MUF-as, och MUF-äckel mot oss. Polisen såg att spänningen började tätna. Några omhändertogs, och vi försvann ut i Linköpingskvällen med två Poliser framför oss.
Suck, Sverige. Vad ska vi göra med dig. Ett land där man har de bästa möjligheterna att uttrycka sina åsikter. Ett land där demokratin spirar. Men ändå drabbas du av dessa människor som bara utstrålar dumhet, våld, agressivitet och en hög dos ickeintelligens. Jag skäms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar