fredag 27 mars 2009

En fantastisk text att fundera över.

Jorden var öde och tom, och allt var tyst den första dagen. Så började det, och vi vet alla vad som hände sen. Gud skapade himmel, jord, vatten och grönska. Och han befolkade jorden med människor och djur. Det vart afton, och det var morgon, den sjätte dagen.

Under de ungefär 3000 år sedan denna judiska-kristna-muslimska skapelsemyt började berättas har människor på alla vis uttryckt sin djupa tacksamhet för denna skapelse. Människor har offrat sina rikedomar för att återgälda den gåva som dessa sex dagar symboliserar. Många har vigt sina liv åt det, och vissa har offrat dem. En del har offrat andras.

Den sjunde dagen vilade Gud från sitt verk. Men för människan var det ingen vilodag, det var då hon tog över. Det var med vilka hon förvandlade den öde och tomma jorden till om inte ett paradis så i alla fall en avancerad och välmående civilisation. Det är ett högst verkligt mirakel som har gjort mänskligheten friskare och rikare än någon tidigare generation hade kunnat drämma om. Det miraklet finns framför våra ögon. Men vi ägnar det sällan någon tacksamhet. Tvärtom har många av mänsklighetens mest betydelsefulla skapare förföljts och förtryckts. Just dör att de har skapat och förändrat.

Marx hade rätt i att samhällshistorien är en kamp. Men i grunden är det inte en kamp mellan motsatta klasser, utan en kamp mellan motsatta mentaliteter – den ena är kreativiteten och den andra är kontrollen; den ena är skapandet, den andra är bevakandet. Den första är skaparkraften, framstegstron, individens vilja att göra sin lott här på jorden bättre. Den andra är kontrollbegäret, viljan att stoppa förändringar, kommendera skapandet eller lägga beslag på frukterna av det.

De attityderna kommer från två olika synsätt på livet – å ena sidan den dynamiska, å den andra den statiska. Den dynamiska tror på skapande och utveckling, och därför på att människor har ett gemensamt intresse av samarbete och utbyte. Därför vill den uppmuntra upptäckter och frivilligt samarbete. Den statiska mentaliteten tror att tillvaron är ett nollsummespel, där några måste få det sämre om andra ska få det bättre. Därmed bygger den på oro och rädsla för vad den andra ska göra, och avundsjuka mot dem som lyckas. Och den leder därför lätt till tron att det gäller att välja rätt sida, och få makten att styra och ta från de andra.

Om och om igen återkommer denna kamp, mellan individer, mellan grupper och inom en och samma person. Å ena sidan handlar det om energin, om att drömma, engagera sig, analysera, skapa nytt och att förändra världen. Nytänkaren, innovatören, entreprenören – de är civilisationens hantverkare. Å andra sidan handlar det om missunnsamheten, om viljan att blockera, kontrollera, stoppa, riva ned. Den ena gör något, den andra går efter och klagar och kontrollerar. Den ena attityden drivs at skaparlust och livsglädje, den säger ja till livet och dess möjligheter. Den andra drivs av oro, rädsla och avund, och vill styra och blockera. De fingerfärdiga står mot de klåfingriga.

Johan Norberg – När människan skapade världen (kap 1)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar