Samhället utvecklas ständigt. Dock kan vi konstatera att det dessvärre inte alltid utvecklas till det bättre. Sverige har under de senaste åren tydligt fått skåda att brottstatistiken sjunker allt längre ner i åldrarna. Vi lever i ett demokratisk tillvaro där alla människor likt bör ställas inför lagen, sona begångna brott och ansvara för sina skyldigheter. Beklagligt nog har allt ansvar för samtliga ungdomar under 15 år hittills överlåtits till sociala myndighetsfunktioner som tveklöst aldrig kan ersätta vårat rättssystem. Reaktionen på begångna brott måste vara effektiv, snabb och entydig oavsett förövarens ålder.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) sammanställde under 2005 statistik på att omkring 19000 barn begår allvarigare brott varje år. Då BRÅ sedan dess inte uppdaterat siffrorna har antalet säkerligen ökat markant[1].
Under våren 2009 uppmärksammades en 14-årig pojke i Linköping som begick ett brott i veckan en period av ett år. Som tolvåring begick han sitt första villainbrott[2]. Polisen i Östergötland har gripit pojken för bedrifter som allvarlig misshandel, rån, hot, vandalisering och trakasserier. Pojken blev omhändertagen av Polisen 50 gånger under 2008, men varje gång tvingades de släppa honom eftersom lagen indikerade på straffomyndighet. Givetvis visar detta på ett kollosalt misslyckande från sociala myndigheter, men att bli utredd av socialen är ingen direkt skrämmande konsekvens för en ung förövare vars vardag är att begå kriminella handlingar.
Att vi inte helt kan förlita oss på socialtjänst och skola är enkel matematik. De saknar beredskap för att hantera allvariga brottssituationer. Sveriges Polis är professionellt utbildade att hantera kriminalitet. Varför ska de då inte få göra det hela vägen?
Situationen kan lätt bli enormt irriterande och löjlig då den 14-åriga pojken egentligen skulle bli dömd för brott om han bara hade kommit till världen ett år tidigare. Att begå ett brott är lika allvarigt oavsett ålder. För att inte minst tänka på det potentiella brottsoffrets anhöriga, som onekligen inte bryr ett dugg om hur gammal förövaren var som tog livet av offret.
Ungdomsbrottsligheten i Sverige sträcker sig dock över Östergötlands horisonter. I Malmö grep man i januari två 13-åringar som har erkänt ett 15-tal rån. Dessa två förövare har inte rånat av slentrianiska skäl. De är också ledare i ett lokalt ungdomsgäng som misshandlar, rånar, hotar, och langar droger till andra ungdomar. Deras taktiker är att varje kväll slumpmässigt välja ut offer i centrala Malmö.
Argumentationen kring varför straffmyndighetsåldern helt bör avskaffas kulminerar vid de vuxna kriminellas utnyttjade av densamma. Idag utnyttjar vuxna narkotikahandlare att barn under 15 år aldrig kan nås av domstol. Många barn faller därför också offer för narkotikahandeln och blir ett perfekt verktyg för spridning av droger. Droger som ofta sprids till barnens sociala kontaktnät – barnen själva. En sänkning av straffmyndighetsåldern räcker därför inte. En sådan lösning riskerar istället att vuxna narkotikahandlare ändrar riktning, och dyker ännu längre ner i åldrarna. Det är dags att sluta romantisera det svenska samhället och inse många att människor saknar gräns och moral för hur ungt ett barn kan vara för att delta i kriminella nätverk.
I praktiken innebär ett avskaffande av straffmyndighetsåldern självklart inte att 12-åringar ska sitta i fängelse. Påföljderna av en individs begångna brott måste alltid anpassas efter domstol. Det är viktigt att alla individer är lika inför lagen, och att missbrukandet av åldern måste få komma till sitt slut.
Migrationsminister Tobias Billström (m) har gått ut med att ett avskaffande vore ett effektivt slag mot ungdomsbrottsligheten och narkotikahandeln. Även Polisen kräver en omfattande lagändring i sin desperation att inte kunna agera när brottsligheten blottas mitt framför näsan på dem.
Vi liberaler har alltid hållit fast vid individens ansvar för sina handlingar och likväl våra skyldigheter gentemot samhället och lagarna. Den utökande barnbrottsligheten måste bromsas med radikala krafttag från rättsväsendet. Det är dags ställa samtliga medborgare lika inför lagen, oavsett ålder, och avskaffa straffmyndigheten.
Exempel på brott utförda av barn och ungdomar[3]:
· Landskrona, januari 2009: Två 10-åriga pojkar med kniv försöker råna en kiosk.
· Malmö, december 2008: En 15-årig pojke misstänks för mord på en 26-åring. Pojken erkänner att han knivskurit mannen.
· Skurup, december 2008: En 15-årig pojke grips misstänkt för att ha rånat Skurup sparbank. Han har tidigare genomfört flera bankrån.
- Visby, november 2008: Två 16-åriga pojkar döms till ungdomsvård för rån av en bensinmack.
- Helsingborg, juli 2008: Tre maskerade tonåringar rånar en 84-årig kvinna som är på väg hem från mataffären.
- Kumla, juni 2008: Tre pojkar, 15, 16 och 17 år gamla, döms för tortyrliknande misshandel av en 13-åring.
- Östersund, maj 2008: Tre tonåringar bryter sig in hos en handikappad man och misshandlar honom.
- Landskrona, maj 2008: Tre pojkar i 15-årsåldern åtalas för att ha rånat och misshandlat tre jämngamla flickor.
- Stockholm, februari 2008: Tre pojkar, alla kring 15 år, pistolhotar och rånar en frisörska i Stockholm
Med anledning av ovanstående föreslår jag stämman besluta
att MUF Östergötland verkar för ett avskaffande av straffmyndigheten
att MUF Östergötland uttalar allas likhet inför lagen
att MUF Östergötland sänder motionen vidare till Moderata Ungdomsförbundets förbundsstämma 2009
att MUF Östergötland sänder motionen vidare till Moderaterna i
Östergötlands länsförbundsstämma 2009
Av Martin William Landl
MUF Linköping
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar